Khon Kaen

För drygt en vecka sedan gick flyttlasset i två omgångar från Mahasarakham till Khon Kaen. Vår nya stad  är betydligt större med ungefär 200 000 invånare. Vi bor alla på samma hotell nära de två sjukhusen som vi praktiserar på. Det var lite sorgligt att lämna Mahasarakham när vi hade lärt känna stan och lite folk som bor där. Men vår nya stad har många fördelar, som till exempel bra restauranger, stort köpcentrum med lyxig mataffär där man kan köpa grovt bröd, ostar och osötad yoghurt och många mysiga cafeér.
Folk är väldigt vänliga här också och häromdagen träffade vi två 20 åriga läkarstudenter som pratade bra engelska och som tog med oss på en guidad tur i stan i (i bil med aircon såklart).

Tyvärr delades klassen i och med flytten hit, så numera består den av 12 svenskar, 2 bhutaner och 1 thailändska. De övriga thailändska sjuksköterskorna från klassen har återgått till sina vanliga jobb och vi kommer att ha en återförening i samband med presentationerna av våra slutarbeten i maj.
Så nu har vi börjat vår praktikperiod och vi är uppdelade i två olika grupper på två sjukhus, Khon kaen hospital och Health promotion region 6 hospital.
Eva och jag är just nu på Health promotion 6. Vi har varit på antenatal och BB-avdelning och idag var första dagen på förlossningen.

Det var många upprörda känslor bland oss svenskar på förlossningen idag och det är svårt att inte ifrågasätta vissa handläggande av mammor och barn. Kejsarsnittsfrekvensen här är 41% och rädslan för att bli stämda av patienterna präglar vården. Man har anammat mycket från den amerikanska vården och barnmorskan har inte mycket att säga till om. Man förlöser på gammaldags vis med patienten på rygg utan smärtlindring och det är inte något fokus på patientens upplevelse av det hela. Om patienten gått hos privat obstetriker under graviditeten så rings hennes doktor in när det är dags. Det är väldigt hierarkiskt på sjukhusen och det är läkarna som bestämmer. Det finns inte direkt några klara riktlinjer vad gäller induktioner och kejsarsnittsindikationer utan det är upp till varje läkare vad han eller hon anser är bäst. CPD (cefalopelvic disproportion) är en mycket vanlig diagnos som anledning till kejsarsnitt och man behöver inte ha varit i värkarbete för att få diagnosen. Det räcker att läkaren misstänker att barnet är för stort för att kunna födas den normala vägen. Barnen rensugs omedelbart oavsett hur normalt allting är och alla barn får en klick antibiotika i ögonen pga risk för syfilis eller gonorré. Ja som ni förstår så blir det många högljudda Why? från oss svenskar till de thaländska barnmorskorna och oftast har de svar på frågan men ibland ler de tillbaka och svaret blir It´s thai culture! Nu håller vi på att ladda med bra artiklar som vi kan använda till våra slutarbeten och som vi kan vidarebefordra till chefsläkarna på sjukhusen. Kanske kan vi så ett litet frö...
Naturligtvis är också ekonomin en aspekt i det hela.  Sängarna och utrustningen är väldigt gamla och slitna, de sterila handskarna återanvänds och skickas iväg för sterilisering och också plastunderläggen på förlossningssängarna återanvänds, vilket känns väldigt avlägset. Men jag tror att man skulle kunna spara in en hel del pengar i vården här om man slutade med många onödiga åtgärder som man gör i förlossningsvården här, som till exempel att klä både patienten och barnmorskan sterilt inför förlossning.



Det blir bara varmare och varmare här. Häromdagen var det 41 grader i skuggan och svetten rann längs med ryggen,och tydligen ska det bli ännu varmare i april. Falanger (utlänningar) som vi är har vi naturligtvis letat reda på en pool på ett av lyxhotellen så att vi kan svalka oss när vi är lediga på helgen.

Här kommer lite blandade bilder även från sjukhuset I Yangtalad som vi besökte för två veckor sedan, där man praktiserade traditionell alternativ medicin och naturlig förlossning.

På hembesök hos en familj på landsbygden.

Phrathat Nadun 

Malin sätter på bladguld vid templet och önskar sig något.