Time to say goodbye

Alldeles strax är det dags att bege sig till flygplatsen. Ryggorna och alla andra väskor är så gott som packade och vi får hoppas på att incheckningspersonalen är på gott humör idag helt enkelt. De tre dagarna här i Bangkok har flugit iväg, någonstans bland manikyr/pedikyr, shopping, massager och trevliga luncher bara försvann de. Vi har bott hos våra nyfunna vänner Nils och Kulsatree som har tagit extremt väl hand om oss och skämt bort oss ordentligt. Visst känns det lite konstigt att vi ska lämna Thailand nu, vardagen har ju en förmåga att svälja en med hull och hår och få äventyr att kännas avlägsna. Men, vi kommer ju faktiskt hem till underbara efterlängtade familjemedlemmar och vänner och det ska bli fantastiskt.

Vi ses snart!

Roliga thailänkar

Som vi nämnt tidigare är det vanligt med kathoeyer här, här kommer ett populärt klipp:

https://www.youtube.com/watch?v=yDyZ02Ht2as&feature=player_embedded#!


Våra kära kursare Malin och Elin har skrivit roligt om toalettbestyren här i Thailand:

http://nudlarochpreggos.blogspot.com/2012/01/det-har-med-toaletter-alltsa.html

Hanoi-Saigon

Efter de tårdrypande avskeden i Khon Kaen drog vi vidare mot Vietnam och semester. Dagen efter avslutningen befann vi oss i Hanoi i norra Vietnam och Thailand kändes plötsligt väldigt avlägset. Det var mitt första besök i Vietnam och det förvånade mig hur olikt Thailand det är. Ett annat temperament, total anarki i trafiken, fin arkitektur, croissanter och baguetter på gatan, och så förstås de röda flaggorna som vajar vart man än går. Den traditionella maten är nudelsoppa tex med biff i, Pho Bo (Fa bå), stekt kött med citrongräs och ris och biffsallad bland annat. Maten är fantastisk med helt annorlunda smaker, kanske blev den extra god också för att vi börjat tröttna lite på de thailändska rätterna. Efter ett par dagar i Hanoi åkte vi ut i Halong Bay, en skärgård av kalkstensklippor ett par timmar utanför huvudstaden. Vädret var fint, havet vackert och båtarna vita efter en nyck från regeringen nyligen då det bestämdes att alla båtar skulle målas om för att bli enhetligt vita. Vad ska man säga... Vi spenderade en natt på båten, badade och paddlade kajak och återvände sedan in till Hanoi.

Därifrån tog vi nattåget ner till Da Nang för att åka vidare till Hoi An som ligger strax utanför. Hoi An är en underbar liten fiskestad som är så pittoresk att man nästan smäller av. Templen är oerhört vackra och inspirerade av Kina och Japan efter olika ockupationer. Fransmännen har också satt sina spår och självisk som jag är så har jag inget emot de fantastiska bakverken eller katedraler som oväntat dyker upp här och var.  Hoi An är känt för sina många skräddare och min övervikt ökades på lite till.

Resplanen var lite oklar men från Hoi An bestämde vi oss för att åka vidare ner längs kusten till Nha Trang, en relativt liten stad med lång sandstrand där vi vilade upp oss. Ett mycket populärt resmål för ryssar av någon anledning. I Nha Trang upptäckte vi att motorcykelturer är the shit i Vietnam. På gatan gled den ena "Easyridern" efter den andra förbi och erbjöd oss guld och gröna skogar om vi bara satte oss på bönpallen. Vi föll för Lam, en skojig liten man som försörjt sig på att köra runt turister på vindlande vägar och samtidigt visa upp sitt vackra land i 12 år. Lam är 41 år och föddes i ett bombskydd av föräldrar som kämpade i Vietconggerillan i byn My Lai, två år efter den kända massakern där. Hans kollega Hau, Ninas guide, är en underbar äldre man som lyckligtvis avslutat sin militära träning precis när kriget tog slut. Dessa herrar tog oss med upp i bergen med stopp på kaffeplantager, risfält, cashewnötsfabriker, barnhem och många andra ställen på vägen. "The real Vietnam" var vad de ville visa oss och det gjorde de med. Tre dagar senare nådde vi Dalat och skildes från dem för att åka vidare till Saigon eller Ho Chi Minh city som den heter sedan 1975 till "Uncle Ho's" ära. Där lyckades vi spendera en dag utan att shoppa alltför mycket, delvis kanske för att vi tillbringade eftermiddagen på krigsmuséet, ett nödvändigt stopp som gav en illamåendekänsla som satt i i flera timmar efteråt.

Och nu är vi Bangkok som känns som ett andra hem numera. Ikväll är det dags att åka hem men innan dess ska vi nog hinna skriva några rader till.

Bye bye Khon Kaen

Så har vi nu avslutat International short course in Midwifery i Issan. Examensarbetet är inlämnat, redovisningen är gjord och betygen utdelade. En avslutningsfest hölls på nursing college i Mahasarakham, där vi också hade vår invigningsfest för fyra månader sedan, vilket känns som en evighet sedan. Vi bjöds på fina tal från våra lärare och uppträde med traditionell dans av sjuksköterskestudenterna. Vi svenskar hade fått lite pikar om att vi också skulle bjuda på någon underhållning, och eftersom det var så mycket med examensarbeten och annat på slutet, så blev det lite oplanerat. Så vad finns det för traditionellt svenskt att visa? Jo luciatåg såklart. Vi ryckte med oss våra vita lakan från våra rum och virade dem om oss och tågade in med värmeljus i handen och glitter i håret. Därefter körde våra härliga ladies Birgitta, Helena, Kerstin och Eva ett eget uppträde iklädda peruker och solglasögon. Det var mycket uppskattat, mer än luciatåget skulle jag tro.

Den officiella avslutningsceremonin hölls på universitetet i Khon Kaen. Många avdelningsföreståndare från olika sjukhus i norra Thailand och andra viktiga personer som deltagit på olika sätt i kursen kom uppklädda för att fira oss. Många fina tal hölls och presenter delades ut av våra thailändska kursare. I tur och ordning fick vi sedan gå upp på podiet och ta emot vårt examensbevis av en man från hälsoministeriet i Thailand. Det kändes väldigt pampigt.

Efter photosession i olika konstellationer och poser bjöds det på lunch med thailändska specialiteter som papayasallad, Tom Yam, Pad Thai och frukt.

Hela tillställningen avslutades med karaoke.

Det var med tårar i ögonen som vi tog farväl av alla snälla och engagerade lärare och våra kursare från Thailand och Bhutan. På kvällen efter avslutningen var det också dags att ta farväl av våra svenska kursare som alla skulle vidare till olika ställen i Thailand, och en del hem till Sverige. Eva och jag tog nattbussen till Bangkok för sista gången för att sedan flyga vidare till Vietnam för semester! Detta har varit en fantastisk upplevelse som vi aldrig kommer att glömma. 

Elin gör sig redo för förlossning.

Färdig för leverans.

På väg till Bangkok med Eva och Kerstin.

The Ladies och Elsa.

På väg till sista praktikdagen.

Khon Kaen hospital.

Hedda, Elsa och Freja på lokalbussen.

Våra fina lärare.

Elin och Eva på examensdagen.

Buddhistisk tradition på examensdagen.

Eva med några av våra klasskamrater.

Helena och Mr Chalee sjunger karaoke.

Elsa och Hedda rockar loss.

Förhandsglutt

Nina och jag har skrivit ett inlägg om traditionell medicin till kommande nummer av Jordemodern (Barnmorskeförbundets tidskrift)!

"Vi har nu avverkat merparten av vår studietid här i Thailand och har hunnit vara med om en hel del. Traditioner och kultur har en stor inverkan på vården av den gravida, födande och förlösta kvinnan. Användandet av traditionell medicin är mindre än vi förväntat oss, och de behandlingar vi har stött på har varit vanligast inom postpartumvården. ”Herbal compress” är en örtboll som hettas upp genom ångbad och används för att massera brösten och motverka mjölkstockning eller för att massera magen i livmodersammandragande syfte. Bollen innehåller ett 20-tal örter med olika hälsofrämjande effekter. Efter örtbehandlingen kan kvinnan stiga in i en örtbastu- ett litet tygtält där kvinnan sitter på en stol med kokhett vatten i en hink under. Att hålla balansen av varmt och kallt i kroppen är något som anses väldigt viktigt här. När man förlorar blod i samband med barnafödande så förlorar man värme, och för att upprätthålla balansen måste man dricka varma drycker efter förlossningen och hålla sig varm. På BB-avdelningen bjuds de nyförlösta kvinnorna på varmt ingefärste för att stimulera mjölkproduktionen. Så nu tänker vi efter en extra gång innan vi ger kall saft till thailändska kvinnor efter förlossningen.

När kvinnan kommer hem från BB utövas ibland en tradition som kallas Yu Fai, - ”att ligga vid elden”. Detta är en gammal tradition som framför allt utövas på landsbygden, och som också den innebär att den nyförlösta kvinnan ska hållas varm. Ofta har man inrett ett separat eller avgränsat rum i huset, där kvinnan och det nyfödda barnet ska vara i fyra veckor. Enligt den ursprungliga traditionen ligger kvinnan på en träbrits med en eldstad under eller bredvid britsen. Vid ett besök hos ett minoritetsfolk i norra thailand fick vi se en annan form av Yu Fai, där man istället för eldstad hade täckt för fönstren för att förhindra drag och kvinnan hade klätt sig med flera lager kläder och stickad mössa, detta trots att det var den varmaste årstiden i Thailand med upp mot 40 grader i luften. Under de fyra veckorna med Yu Fai ska kvinnan vila i det varma rummet och endast gå ut för att gå på toaletten. Familj och släktingar bistår kvinnan med mat och hjälper till med skötsel av barnet. Visst undrar man hur detta upplevs av kvinnan!"

Sydlig semester

Som ni kanske har märkt har det varit något av en bloggtorka på sistone, dels för att vi har fullt upp i skolan (och när man kommer hem på em är man helt slut efter den 300m långa promenaden i obarmhärtiga 42 graders värme), och dels för att vi har semestrat.

Min klunslott föll på att berätta om vår härliga solsemester i allra södraste Thailand. Vi landade i Hat Yai lyckligt ovetandes om kommande veckas bombattentat och efter några timmars buss- och båtresande steg vi iland på Koh Lipe. Lipe är en liten ö där turismen har exploderat de senaste 5 åren. Vita, finkorniga stränder och fantastiskt turkost, glasklart vatten är ju vad alla vill ha. Konstigt nog verkar inte thailändarna beredda på vad en turistanstormning innebär efter decennier av turism i landet. Förbättrad sophantering och begränsning av båttrafik hade varit fint men när man befinner sig på en paradisö blir det liksom fint ändå. Om ni förstår vad jag menar. Vi hade nio underbart slappa dagar på Lipe, och när vi kände att vi började få liggsår av allt solande paddlade vi kajak eller åkte på snorkeltur... Vår kursare Elin med två kompisar mötte upp mot slutet av veckan vilket var väldigt trevligt.

Sunrise Beach på Lipe

En av otaliga fotosessioner vi roat oss med att följa

Bambuhyddan på Lipe

Anna, Elin, Helena och vi

Lipe

Från Lipe åkte vi vidare till Koh Bulone, en ännu mindre ö som är betydligt lugnare och jättefin. Det är fortfarande regnskog på mitten av ön med stigar slingrande kors och tvärs där vi kvällstid fick leta oss fram med ficklampa peppande varandra att ödlorna åtminstone är lika rädda för oss som vi för dem. Från Bulone åkte vi via Hat Yai till Chiang Mai i norra Thailand för att möta upp våra lärare och kursare samt vattenkriga men den delen av semestern har Nina berättat om i förra inlägget.

Snäcksamlande på Bulone

Solen går upp över Bulone

Semesterhusdjur

Thailändarna vill gärna skydda sig mot solen även när det är molnigt

Chiang mai

Nu är vår lååånga semster över och idag var första dagen på praktiken på prenatal clinic och family planning på Khon Kaen hospital. Vi har haft 3 väldigt härliga veckor på lite olika ställen i Thailand. Efter klunsning föll det på min lott att skriva ett inlägg om Chiang Mai, där vi spenderade den sista delen av semestern.

I Chiang mai i norra thailand mötte vi upp med några av våra lärare och kursare för att delta i en hälso- och sjukvårdskonferens. Det var en pampig invigning med högtidliga tal, traditionell dans och föreläsningar. Sjuksköterskor från olika delar av asien, USA, Australien och Sverige (Mälardalens högskola) var där för att lyssna och ta del av den senaste forskningen. Tyvärr var det lite dåligt organiserat så vi missade många intressanta föredrag på grund av schemaändringar. En av kvällarna deltog vi i en galamiddag (efter att vår lärare övertalat oss att gå trots att vi inte hade några finkläder med oss). Det var roligt och väldigt påkostat och pampigt med traditionell mat, underhållning och fina kläder, och förstås många många många gruppfoto, vilket vi är vana vid nu.

Andra dagen i Chiang Mai åkte vi på field studies till tre olika minoritetsfolk tillsammans med en sjuksköterska från en hälsocentral på landsbygden. Där fick vi se hur Taiai och Lizufolket levde och de berättade vilka traditioner de har i samband med graviditet och förlossning. Hos Taiaifolket fick vi träffa en nyförlöst kvinna som enligt gammal tradition utövade Yu Fai (ligga vid elden). Denna kvinnan hade ingen eld i rummet, men man hade täckt för fönstren så att det inte skulle bli drag i rummet och hon var påpälsad med tjocka kläder och yllemössa. Just nu är det den varmaste månaden på året med ungefär 35-40 grader i skuggan. I detta rum skulle hon stanna i 4 veckor efter förlossningen och fick bara gå ut ur rummet för att gå på toaletten, och bara dricka och äta varm. Helt obegripligt hur de står ut med denna värme när de precis har fått barn. 

Hos Lizufolket fick vi höra att när man kommer hem från sjukhuset efter att ha fött barn så tar familjen in en svart gris till ett altare som finns inne i huset. Därefter tar man ut grisen igen, slaktar den och tar in köttet till altaret igen för att erbjuda husguden. Det var lite oklart hur länge köttet skulle ligga där, men det åts i alla fall upp vid något tillfälle. 

Eva och jag valde att stanna kvar i Chiang Mai när konferensen var slut för att fortsätta vår semester. En av dagarna deltog vi i en cooking class, vilket var fantastiskt roligt. Vi var tio stycken i gruppen som tillsammans åkte till en marknad på morgonen för att lära oss lite om råvaror och vad utbudet är på en thailändsk matmarknad. Därefter åkte vi ut till en farm på landet där man odlade alla möjliga slags grönsaker, frukt och örter som skulle användas i matlagningen. Vi fick laga 6 olika klassiska rätter var, pad thai, vårrullar, nudelsallad, sticky rice, curry och tom yam är några exempel. Det blev oväntat gott, och man var proppmätt efter att ha ätit hela dagen. På vägen tillbaka in till stan märkte vi att man hade tjuvstartat firandet av det thailändska nyåret, songkran, som firas i tre dagar. När vi satt på bussen (som ser ut som ett litet lastbilsflak med tak) fick vi vatten kastat på oss längs med vägen. Vattenkriget fortsatte sedan i 3 dagar och det gick inte att gå utanför hotellet utan att bli dyngsur. Det var inga små vattenpistoler som riktades emot en, utan stora hinkar och vattenslangar med isvatten, helt skoningslöst. Det var bara att försöka le och vinka tillbaka när den värsta kylchocken lagt sig. Vi insåg ganska snabbt att vi inte hade annat val än att själv köpa sig en hink och delta i kriget... vi hade glömt att det kan vara så kul med vattenkrig!

Till sist åkte vi utanför stan för att lära oss att rida elefanter, som mahouter, alltså att man sitter direkt på elefantens nacke utan något att sitta på eller att hålla sig i. På förmiddagen fick vi öva på olika kommandon och att ta oss upp och ner på elefanten. Allt var jättesvårt och de små thailändarna som hjälpte till som instruktörer fick stå och knuffa oss i rumpan för att vi skulle kunna kravla oss upp på de jättelika djuren. Efter lunch var det dags för en ritt i naturen på ungefär en timme. Som tur var var det en av killarna från elefantcampen som satt bakom mig på min elefant för jag hade aldrig lyckats styra den själv. I slutet på turen red vi ner i en flod och badade med elefanterna och skrubbade och duschade dem med vatten. Att skrubba en elefant som väger minst ett ton och ligger ner och njuter i vattnet är verkligen häftigt.

Efter en elva timmars resa med nattbuss var vi hemma igen i Khon Kaen och vårt lilla rum på Top village.

På hälsokonferensen

Tuk tuk

Hos taiaifolket

På matmarknaden

Cooking class

Gåvor till munkarna som inledning av sonkranfestivalen

Yu fai hos Taiaifolket

Lizu

Minisemester och praktik

Idag har vi haft vår sista dag på Health promotion 6 hospital. Denna veckan har vi fått observera och ta hand om födande kvinnor i olika stadier av förlossning och värkarbete. Vi har skrattat mycket, varit väldigt upprörda, ledsna, glada och diskuterat mycket. Det är väldigt svårt att inte reagera när man ser att personalen arbetar på ett sätt som man vet kan vara skadligt, samtidigt som man måste vara ödmjuk och respektera att vi är i ett annat land med andra förutsättningar. Som vi tidigare har berättat så jobbar man väldigt annorlunda här. Man har olika rutiner för om patienten är vårdad privat eller i offentlig vård och det är faktiskt så att patienter som gått privat får sämre vård, enligt oss, än de som inte gör det. De privata patienterna förlöses av doktorn och han kan i stort sätt besluta vad han vill, till exempel sätta igång förlossningen för att patienten vill bli förlöst på ett visst datum eller för att hon helt enkelt är fullgången i sin graviditet. Detta trots att kroppen inte visar några tecken till att vara redo för förlossning. Man tar inte hänsyn till kroppens naturliga process i samband med graviditet och förlossning. Läkarna verkar resonera som så att har han gjort en åtgärd så har han försökt göra något bra och då är risken mindre att patienten stämmer honom. 

Idag har vi haft en liten presentation om Sverige och hur vi jobbar. Vi visade lite olika förlossningsställningar, statistik och foto från våra kliniker. Det var mycket uppskattat och barnmorskorna såg väldigt förvånade ut när vi berättade om våra rutiner. Barnmorskorna har varit väldigt snälla och tålmodiga med oss och jag kan tänka mig att de varit irriterade många gånger när vi försökt ändra på saker och hojtat NO! när doktorn varit på väg att rensuga barnet, klippa i onödan eller separera barnet från mamman efter förlossningen. Idag blev vi ombedda att skriva ner vad vi tycker att avdelningen behöver ändra på och bli bättre på, och det blev några punkter. 

Förra veckan åkte jag, Eva och vår kursare Liselotte iväg på en minisemester till nationalparken Khao Yai 5 timmar söderut med buss. En dag åkte vi ut på tur i nationalparken med en guide från det guesthouse som vi bodde på. Där fick vi se apor, orm, hjortar, skorpion, olika fåglar och vi hörde de vilda elefanterna. Nästa dag åkte vi ut till den näst största vingården i Thailand (det finns 12 stycken) och fick en guidad tur och provsmakning. Vin är både ovanligt och dyrt här i Thailand och det var så gott att vi delade en flaska till lunchen och köpte en med oss hem. 

Pre delivery ward. På sänggaveln finns en snurra
som visar hur mycket livmoderhalsen är öppen.

Labour room

Presentation om Sverige för förlossningspersonalen.

Förlossningspersonal och vår lärare Nong till höger.

Här anmäler man sig utanför förlossningen.
På tavlan står namn på patienterna som är på avdelningen och när deras barn föddes.
Sekretessen finns inte.

Förslag på förändringar

Strumpor som skyddar mot blodiglar

Nu är våra ryggsäckar packade igen och om några timmar inleder vi vårt lov med att åka nattbussen till Bangkok och imorgon går flyget ner till Hat yai och vidare med båt till Koh Lipe. Där ska vi njuta innan vi åker upp till Chiang mai för att möta upp med vår lärare och våra Bhutanska kursare för konferens och field studies.