Vi ses snart!
lördag 2 juni 2012
Time to say goodbye
Alldeles strax är det dags att bege sig till flygplatsen. Ryggorna och alla andra väskor är så gott som packade och vi får hoppas på att incheckningspersonalen är på gott humör idag helt enkelt. De tre dagarna här i Bangkok har flugit iväg, någonstans bland manikyr/pedikyr, shopping, massager och trevliga luncher bara försvann de. Vi har bott hos våra nyfunna vänner Nils och Kulsatree som har tagit extremt väl hand om oss och skämt bort oss ordentligt. Visst känns det lite konstigt att vi ska lämna Thailand nu, vardagen har ju en förmåga att svälja en med hull och hår och få äventyr att kännas avlägsna. Men, vi kommer ju faktiskt hem till underbara efterlängtade familjemedlemmar och vänner och det ska bli fantastiskt.
fredag 1 juni 2012
Roliga thailänkar
Som vi nämnt tidigare är det vanligt med kathoeyer här, här kommer ett populärt klipp:
https://www.youtube.com/watch?v=yDyZ02Ht2as&feature=player_embedded#!
Våra kära kursare Malin och Elin har skrivit roligt om toalettbestyren här i Thailand:
http://nudlarochpreggos.blogspot.com/2012/01/det-har-med-toaletter-alltsa.html
https://www.youtube.com/watch?v=yDyZ02Ht2as&feature=player_embedded#!
Våra kära kursare Malin och Elin har skrivit roligt om toalettbestyren här i Thailand:
http://nudlarochpreggos.blogspot.com/2012/01/det-har-med-toaletter-alltsa.html
Hanoi-Saigon
Efter de tårdrypande avskeden i Khon Kaen drog vi vidare mot Vietnam och semester. Dagen efter avslutningen befann vi oss i Hanoi i norra Vietnam och Thailand kändes plötsligt väldigt avlägset. Det var mitt första besök i Vietnam och det förvånade mig hur olikt Thailand det är. Ett annat temperament, total anarki i trafiken, fin arkitektur, croissanter och baguetter på gatan, och så förstås de röda flaggorna som vajar vart man än går. Den traditionella maten är nudelsoppa tex med biff i, Pho Bo (Fa bå), stekt kött med citrongräs och ris och biffsallad bland annat. Maten är fantastisk med helt annorlunda smaker, kanske blev den extra god också för att vi börjat tröttna lite på de thailändska rätterna. Efter ett par dagar i Hanoi åkte vi ut i Halong Bay, en skärgård av kalkstensklippor ett par timmar utanför huvudstaden. Vädret var fint, havet vackert och båtarna vita efter en nyck från regeringen nyligen då det bestämdes att alla båtar skulle målas om för att bli enhetligt vita. Vad ska man säga... Vi spenderade en natt på båten, badade och paddlade kajak och återvände sedan in till Hanoi.
Därifrån tog vi nattåget ner till Da Nang för att åka vidare till Hoi An som ligger strax utanför. Hoi An är en underbar liten fiskestad som är så pittoresk att man nästan smäller av. Templen är oerhört vackra och inspirerade av Kina och Japan efter olika ockupationer. Fransmännen har också satt sina spår och självisk som jag är så har jag inget emot de fantastiska bakverken eller katedraler som oväntat dyker upp här och var. Hoi An är känt för sina många skräddare och min övervikt ökades på lite till.
Resplanen var lite oklar men från Hoi An bestämde vi oss för att åka vidare ner längs kusten till Nha Trang, en relativt liten stad med lång sandstrand där vi vilade upp oss. Ett mycket populärt resmål för ryssar av någon anledning. I Nha Trang upptäckte vi att motorcykelturer är the shit i Vietnam. På gatan gled den ena "Easyridern" efter den andra förbi och erbjöd oss guld och gröna skogar om vi bara satte oss på bönpallen. Vi föll för Lam, en skojig liten man som försörjt sig på att köra runt turister på vindlande vägar och samtidigt visa upp sitt vackra land i 12 år. Lam är 41 år och föddes i ett bombskydd av föräldrar som kämpade i Vietconggerillan i byn My Lai, två år efter den kända massakern där. Hans kollega Hau, Ninas guide, är en underbar äldre man som lyckligtvis avslutat sin militära träning precis när kriget tog slut. Dessa herrar tog oss med upp i bergen med stopp på kaffeplantager, risfält, cashewnötsfabriker, barnhem och många andra ställen på vägen. "The real Vietnam" var vad de ville visa oss och det gjorde de med. Tre dagar senare nådde vi Dalat och skildes från dem för att åka vidare till Saigon eller Ho Chi Minh city som den heter sedan 1975 till "Uncle Ho's" ära. Där lyckades vi spendera en dag utan att shoppa alltför mycket, delvis kanske för att vi tillbringade eftermiddagen på krigsmuséet, ett nödvändigt stopp som gav en illamåendekänsla som satt i i flera timmar efteråt.
Och nu är vi Bangkok som känns som ett andra hem numera. Ikväll är det dags att åka hem men innan dess ska vi nog hinna skriva några rader till.
Därifrån tog vi nattåget ner till Da Nang för att åka vidare till Hoi An som ligger strax utanför. Hoi An är en underbar liten fiskestad som är så pittoresk att man nästan smäller av. Templen är oerhört vackra och inspirerade av Kina och Japan efter olika ockupationer. Fransmännen har också satt sina spår och självisk som jag är så har jag inget emot de fantastiska bakverken eller katedraler som oväntat dyker upp här och var. Hoi An är känt för sina många skräddare och min övervikt ökades på lite till.
Resplanen var lite oklar men från Hoi An bestämde vi oss för att åka vidare ner längs kusten till Nha Trang, en relativt liten stad med lång sandstrand där vi vilade upp oss. Ett mycket populärt resmål för ryssar av någon anledning. I Nha Trang upptäckte vi att motorcykelturer är the shit i Vietnam. På gatan gled den ena "Easyridern" efter den andra förbi och erbjöd oss guld och gröna skogar om vi bara satte oss på bönpallen. Vi föll för Lam, en skojig liten man som försörjt sig på att köra runt turister på vindlande vägar och samtidigt visa upp sitt vackra land i 12 år. Lam är 41 år och föddes i ett bombskydd av föräldrar som kämpade i Vietconggerillan i byn My Lai, två år efter den kända massakern där. Hans kollega Hau, Ninas guide, är en underbar äldre man som lyckligtvis avslutat sin militära träning precis när kriget tog slut. Dessa herrar tog oss med upp i bergen med stopp på kaffeplantager, risfält, cashewnötsfabriker, barnhem och många andra ställen på vägen. "The real Vietnam" var vad de ville visa oss och det gjorde de med. Tre dagar senare nådde vi Dalat och skildes från dem för att åka vidare till Saigon eller Ho Chi Minh city som den heter sedan 1975 till "Uncle Ho's" ära. Där lyckades vi spendera en dag utan att shoppa alltför mycket, delvis kanske för att vi tillbringade eftermiddagen på krigsmuséet, ett nödvändigt stopp som gav en illamåendekänsla som satt i i flera timmar efteråt.
Och nu är vi Bangkok som känns som ett andra hem numera. Ikväll är det dags att åka hem men innan dess ska vi nog hinna skriva några rader till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)