Efter att ha haft en smärre kris när Blogger bara ville visa min profil på thai är jag nu äntligen på banan. Det är nu en och en halv vecka sedan vi kom till Mahasarakham och vi börjar bli hemmastadda här, faktum är att det känns som om vi har varit här en evighet egentligen. I skolan bombarderar de oss med vetenskapliga artiklar om barnmorskans yrkesroll, kulturell kompetens och gud vet vad, väldigt intressant men leder till en lite begränsad fritid.
Den fritid vi har används till att upptäcka nya matställen i princip. Vi har nu två caféer att välja mellan när vi vill dricka islatte till de vetenskapliga artiklarna och ett par hål-i-väggen-matställen där kokerskan (de är nästan alltid kvinnor) hjälpsamt låter oss titta i frysboxen för att peka ut vår mat eller åtminstone förstår vårt knepiga thailändska uttal. För thai är svårt. Språket verkar bestå av långa eller korta vokalljud där olika tonläge ger olika betydelse. Och konsonanterna kan låta olika beroende på vem som uttalar dem, i alla fall i mina otränade öron.
Hursomhelst försöker jag lära mig namnet på en ny maträtt varje dag för att kunna utvidga smakupplevelsen en aning, när alla rätter består av stekt eller kokt ris eller stekta eller kokta nudlar finns det ju en viss poäng med att åtminstone kunna variera tillbehören. Maten är god otroligt billig, med viss ansträngning gör man av med 50 kr/dag på mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar